Alla hjärtans dag!

Sitter just nu i skolan, lyssnar på Travis, äter en sjukt god pasta- och kycklingsallad och skriver hemtenta i Kriskommunikation – kanske inte det roligaste fredagsnöjet men eftersom det blir en hel del jobb nästa vecka så kändes det som att det var lika bra att passa på idag! Antar att ni känner igen stressen om man lämnar allt till sista sekunden?

Idag är det iallafall Alla hjärtans dag vilket för många betyder väldigt mycket och för andra väldigt lite. Personligen tycker jag att man ska älska, tycka om och bry sig om varandra alla dagar, men idag tänker jag lite extra på de människor som vägras sin kärlek för att den överallt inte är socialt eller legalt accepterad. På alla de som varje dag måste kämpa för sin rätt att älska. Så oavsett om vi har partner eller lever singelliv så tycker jag att idag är en perfekt dag att göra något för att visa att alla människor har rätt att älska! 

Tipsar igen om hashtaggarna #fuckyouputin och #KFHR!

Hur spenderar ni eran Alla hjärtans dag?
Har ni några idéer på hur ni kan visa att all kärlek är bra kärlek? love-is-love

Därför tänker jag inte se en sekund av OS

Just nu pågår Olympiska spelen för fullt Ryssland och det är svårt att inte ta del av vad som händer eftersom både sociala och traditionella medier fullkomligt översvämmas av liverapporteringar om medaljer, kraschar, fiaskon, överraskningar och guldhopp för våra länder. Själv följer jag ingenting och inte heller känner jag något hopp, bara en enorm ilska och besvikelse, en uppgivenhet som ingen guldmedalj i världen kan förändra.

För bakom skidbacken, skridskorinken och hockeyarenan står han: Vladimir Putin. Presidenten som gjort livet outhärdligt för miljontals HBTQ-personer i hela Ryssland.

Det går inte att sätta sig med kaffekoppen framför TV:n och säga att politik och idrott inte hör ihop, att vi minsann visst kan kolla på OS för det har inget med Rysslands HBTQ-lagar att göra. Det är lögn och det är ett svagt resonemang som egentligen bara skyddar människor från att behöva ta ställning, från att engagera sig eller överhuvudtaget bry sig. Politik och idrott har allt med varandra att göra eftersom det är en mänsklig rättighet att få utöva idrott, och det borde på samma sätt vara en mänsklig rättighet att i alla länder vara den människa man är född till att vara och öppet få visa och berätta om vem man älskar.

Att vara homo-, bi-, trans- eller queerperson är lika lite ett val som valet att vara hetero. Att rösta igenom antigaylagar i ett land däremot, är ett val. Precis som att ignorera att människor varje dag i Ryssland arresteras, misshandlas, hånas, hängs ut, förödmjukas, kränks, våldtas och torteras på grund av sin sexuella läggning, är ett val.

Att sitta i soffan och jubla åt en medalj, åt en enskild prestation, när vi vet vad som pågår bakom kulisserna till spelen och som drabbar miljontals människor är att spela Putin rakt i händerna. Vi blundar för våldet – igen. Precis som i allt strukturellt förtryck. Precis som under andra världskriget när Hitler hade makten, precis som när SD tog sig in i riksdagen och precis som när vi varje dag struntar i att säga ifrån till vardagsrasism och sexism.

Jag tänker inte stå vid sidan och titta på, jubla och applådera, och ”älska att det äntligen är OS”. Jag tänker stänga av TV:n och inte för en sekund ens zappa förbi kanal 3 förrän alla människor äntligen får rätt att älska varandra. 

Tips!
Spana in kampanjen ”#fuckyouputin” på instagram och se på en del av all den kärlek som ändå finns i världen.

FUCKYOUPUTIN

#FUCKYOUPUTIN

För er som ändå tänker att det nog inte är så farligt, nedan finns en video som bara är en av många där vi får se hur människor far illa endast för att det inte är accepterat att älska på sättet vi alla älskar (känsliga tittare varnas).

En del av vår vardag

 

”First they put away the dealers, then they put away the prostitutes. Then they shooed away the bums, then they beat and bashed the queers, turned away asylum-seekers, fed us suspicions and fears. We didn’t raise our voice, we didn’t make a fuss. It’s funny there was no one left to notice when they came for us.”

Dagens tips är att läsa detta, tänka efter och få lite perspektiv på vilket samhälle vi lever i idag och fråga oss själva om det är ett samhälle vi vill fortsätta leva i och låta våra barn och barnbarn växa upp i. Ett tips är också att lyssna på NOFX – Re-gaining unconsiousness, som inte bara är en vettig låt, utan också sjukt bra.

Nyårskalendern, lucka 11

Något som får mig att börja gråta: På den här frågan skulle nog de som känner mig kunna svara: Allt!

Jag är ofta väldigt känslig, i perioder skulle jag kunna gråta för i princip allt. Inte för att jag är en ledsen person eller har ett tyngt hjärta utan snarare för att så många saker kan beröra mig på så många sätt. Jag gråter ofta när jag är ledsen, när jag är arg, när jag är glad, när något är gulligt eller när någonting är absolut ingenting.

Jag vet inte varför, det kanske är för att det är enkelt sätt att uttrycka sig på – för att det faktiskt går att hantera. Att man inte skriker sig hes med en skakande kropp, slår sig ond i cementväggar och betongtrappor, att man inte känner med någon så mycket att det rotar sig som en klump i hjärtat som vägrar att någonsin lämna ens medvetande

Det sistnämnda är nog det jag oftast gråter över. När något talar till hjärtat på ett sätt som jag inte klarar av att hantera på något annat vis. När något är så vackert eller mänskligt att det inte går att behålla för sig själv i kroppen utan att explodera.

Ett exempel på detta är den här Tele2-reklamen som får mig att gråta hysteriskt varenda gång jag ser den. Den är så fruktansvärd fin, ärlig och verklig. Den har ett budskap och en mening att alla har rätten att var precis dem de vill vara. Att ingen har rätt att ta ifrån dig din identitet eller dina allra högsta drömmar. Det är något jag önskar att ALL kommersiell reklam kunde förmedla istället för hetsen som skrämmer så många till ett beteende man inte känner igen som sitt eget.

Lucka 12 - frank02