8 mars

”VI ÄR JU REDAN JÄMSTÄLLDA!”

”NI BORDE VARA TACKSAMMA FÖR ATT NI HAR DET SÅ BRA!”

”MÄN HAR OCKSÅ PROBLEM! SKITER NI I DET ELLER??”

Jag tänkte att jag kanske skulle slippa skriva en sådan här text i år, men eftersom ovanstående resonemang fortfarande existerar trots att det är 2017 behöver vi snacka lite om det. Igen:

Kvinnor har genom tiderna slagits blodiga i sin kamp för rättvisa mellan könen. De har kämpat med näbbar och klor och hela sin person för att plöja en väg som gett möjligheter och rättigheter till oss som kommit efter. Ändå begränsas vi forfarande av vad män tycker att vi ska vara och inte vara. Varje dag kommer nyhetsflashar om tjejer som blivit utsatta för våld och övergrepp av kända och okända män, samtidigt som vi får ta skit och bli skuldbelagda för det. ”Skyll dig själv om du gick hem själv, drack ‘för mycket’ vin eller hade för kort kjol”. Att bestämma över våra egna kroppar och individer är bara vår rättighet så länge ingen bestämmer sig för att ta den rätten ifrån oss.

Vi matas med våld och med hot och med hat. Vi attackeras – och vi avskys. Av den enda anledningen att vi är kvinnor. För att vi gör något som inte förväntas av oss: vi hörs och syns, tycker och tänker, kräver vår plats och våra rättigheter.

Att det knappt finns en kvinna som inte genomlidit en våldtäkt, ett sexuellt övergrepp eller sexuella trakasserier, det sårar vårt yttre. Men ännu mer sargar det vårt inre. Ändå ger vi inte upp.

#8mars är ingen dag att fira. Det är ännu en dag då vi vågar, vill och väljer att fortsätta kämpa. Att aktivt göra anspråk på alla de rättigheter som för män sedan länge är självklarheter. Trots att det gör så jävla ont. Trots att många av oss får betala ett högt pris. Trots att det ibland verkar gå bakåt, så är idag egentligen bara ännu en dag då vi vägrar acceptera att inte respekteras och fortsätter kampen för vår rätt till sexualitet, självständighet och jämställdhet.

Tack alla coola, kloka, kompetenta, klockrena kvinnor som dag ut och dag in tar så mycket skit och ändå orkar kämpa vidare för lika rättigheter och möjligheter. Ni är fan bäst!!

 

Ge inte upp

Igår var vi många som hoppades på ett finare Sverige, ett samhälle där vi tillåts vara olika och respekteras och älskas just för det. Vi var många som röstade för medmänsklighet och kärlek. För allas rätt till vårt gemensamma samhälle.

Därför är idag en mörk dag. Vi var många som gav våra hjärtan och våra röster till en tro på ett vackrare land. Vi var många som vägrade ge upp hoppet om ett Sverige för alla. Vi var många som röstade, och 87% av oss blev ändå förlorare. För hatet tog över. Rasismen vann.

Och det måste vi få sörja, så länge och så mycket som vi behöver. Men sen måste vi organisera oss. Se ljuset i vår tunnel och fortsätta gå framåt och kämpa för det Sverige där alla är välkomna och inkluderade. Där vi är vi, utan dem. Ingen segregation och inget utanförskap.  För varandra, och med varandra. Tillsammans.

STOR STYRKEKRAM
till alla er som vågar tro och orkar kämpa. Ni är fantastiska.
mörker

En del av vår vardag

 

”First they put away the dealers, then they put away the prostitutes. Then they shooed away the bums, then they beat and bashed the queers, turned away asylum-seekers, fed us suspicions and fears. We didn’t raise our voice, we didn’t make a fuss. It’s funny there was no one left to notice when they came for us.”

Dagens tips är att läsa detta, tänka efter och få lite perspektiv på vilket samhälle vi lever i idag och fråga oss själva om det är ett samhälle vi vill fortsätta leva i och låta våra barn och barnbarn växa upp i. Ett tips är också att lyssna på NOFX – Re-gaining unconsiousness, som inte bara är en vettig låt, utan också sjukt bra.

Skärp er Sverige!

Idag är jag så fruktansvärt trött på all okunskap och all nonchalans som finns i dagens samhälle. Bristen på både självrespekt och respekt för andra människor. Det nästintill unisona kravet som begär att man ska få vara den man är men aldrig tar hänsyn till att någon annan inte passar innanför samma ram.

Vi lever i ett samhälle idag som är expert på att reproducera fördomar och förtryck. Som vilar främlingsfientlighet på rätten till yttrandefrihet och som skrattar bort sexism med att ”flickorna får väl tåla lite”, ”män måste få vara män”.

Nej! Att haft turen att få födas i ett land som har demokrati innebär inte att man får utnyttja yttrandefriheten för att kränka andra människor. Det innebär inte att man ska hata sina medmänniskor för att de föddes på en annan plats eller för att någon har en annan färg på huden. En demokrati innebär inte att man som vit och svensk ska få utnyttja fördelarna av den för kasta ut sina medmänniskor härifrån. Att inte respektera alla människors lika värde och rätt att existera är INTE att handla demokratiskt. Det är INTE att respektera demokratin. Det är att håna den, utnyttja den och såsmåningom förgöra den. 

Och nej: Att få vara man innebär inte att man ska kränka, diskriminera eller håna sina medmänniskor för att de inte är av samma kön. Att vara man är precis samma sak som att vara kvinna, eller som att inte vilja definiera sig som något av det. Man är en människa. En individ. Någon som har rätten till att vara sin egen person utan påtryckningar från samhället om hur idealet för respektive kön ser ut.

Idag är jag så förbannat trött på alla er som hatar ”hen” för att ni inte fattar att pronomenet INTE HAR NÅGONTING MED MANLIGHETEN ATT GÖRA. För att ni inte fattar att genom att hata och tycka det är tjafs, och vilja ”få ett slut på daltandet” så stampar ni på värdigheten hos alla de människor som känner en trygghet i att slippa definiera sig med ett kön. ”Hen” är inget substitut för ”han”, och inte heller för ”hon”. Men det är ju väldigt intressant att diskussionen om huruvida kvinnligheten skulle påverkas eller inte, inte har speciellt stor plats i debatten.

Jag är också sjukt IDIOTTRÖTT på alla er rasister som tycker att ni är mer värda än någon annan bara för att ni har vit hy, firar jul eller påsk och lever på privilegiet att vara etnisk svensk. Det är pinsamt hur man kan känna sådan stolthet över att vara svensk när så många svenskar inte alls respekterar mångfald, sina medmänniskor eller den mänskliga rättigheten att få vara sin egen individ.

SKÄRPNING.

Tack.