Middag framför TV:n

20140131-192554.jpg

Äntligen helg!
Idag har jag haft en superdag på jobbet med massa tok och skratt. Skyndade sen hem i snöyran för att hinna pussa på Emma innan hon började jobba och hatade mig själv lite för att jag skulle åka ifrån henne i helgen. På något sätt blir det aldrig lättare utan snarare tvärtom.

Jag åt iallafall lite lunch till Pretty Little Liars (är på en massiv A-hunt dessa veckor) och hann mysa med katten lite för länge innan jag rafsade ner lite smått och gott i min sportbag och fullkomligt PANIKADE genom Väster till tågstation. Efter många (ca 10000000) om och men och en jäkla massa otur satte jag mig tillslut på rätt(!) tåg mot mitt fina Dalarna.

Nu är jag äntligen hemma och har hockeykväll med mamma som uppladdning för morgondagen när det står en grym dag på schemat!

Hoppas ni har en superhelg allihopa!
Kram på er.

Amanda

En del av vår vardag

 

”First they put away the dealers, then they put away the prostitutes. Then they shooed away the bums, then they beat and bashed the queers, turned away asylum-seekers, fed us suspicions and fears. We didn’t raise our voice, we didn’t make a fuss. It’s funny there was no one left to notice when they came for us.”

Dagens tips är att läsa detta, tänka efter och få lite perspektiv på vilket samhälle vi lever i idag och fråga oss själva om det är ett samhälle vi vill fortsätta leva i och låta våra barn och barnbarn växa upp i. Ett tips är också att lyssna på NOFX – Re-gaining unconsiousness, som inte bara är en vettig låt, utan också sjukt bra.

Som en solkatt bakom galler

”En grannes musik tränger igenom betongväggarna in i min lägenhet och in i mitt liv. Ibland tystnar den som om låten buffrar eller som om högtalaren glappar. Jag funderar en stund på om hen som lyssnar är ledsen, eller bara så i mitten av sina tankar att musiken inte får vara mer utmärkande än den här. Så fort jag börjar vänja mig vid sångarens intensiva röst tystnar den abrupt. Gång på gång blir det irriterande tyst i mitt vardagsrum och allt jag kan känna är hur bräckligt det är när allt ena sekunden finns där medan det i nästa finns ett tomrum som jag aldrig någonsin blir bra nog för att fylla. 

Istället sitter jag bara här och känner hur varje gång jag vänjer mig vid något så är det alltid en liten del som måste gå förlorad. Hur jag är en expert på att mista, tappa, ofrivilligt lämna.

First the glass, then the leaves that last, here comes the snow.

 

Det finns en tid för allt i livet, det vet både du och jag. Vad det inte verkar finnas utrymme till är allt som hände innan vi hamnade i nu. Innan vi landade i idag. Allt det som andra lyckas hålla hårt i sina varma famnar men inte jag. 

Det är den sorgliga delen med att växa upp, åka bort, komma hem. Ingenting är någonsin som det varit. Alla gånger jag tittar in i livet som jag brukade se det hittar jag mig alltför ofta längre bort än någonsin förut. I en annan tid och i ett annat rum. I en annan värld.

I landet för längesedan. Där jag inte längre går och inte längre vandrar. Men där allt jag var kastar skuggor över den person jag är idag.”

Nyårskalendern, lucka 11

Något som får mig att börja gråta: På den här frågan skulle nog de som känner mig kunna svara: Allt!

Jag är ofta väldigt känslig, i perioder skulle jag kunna gråta för i princip allt. Inte för att jag är en ledsen person eller har ett tyngt hjärta utan snarare för att så många saker kan beröra mig på så många sätt. Jag gråter ofta när jag är ledsen, när jag är arg, när jag är glad, när något är gulligt eller när någonting är absolut ingenting.

Jag vet inte varför, det kanske är för att det är enkelt sätt att uttrycka sig på – för att det faktiskt går att hantera. Att man inte skriker sig hes med en skakande kropp, slår sig ond i cementväggar och betongtrappor, att man inte känner med någon så mycket att det rotar sig som en klump i hjärtat som vägrar att någonsin lämna ens medvetande

Det sistnämnda är nog det jag oftast gråter över. När något talar till hjärtat på ett sätt som jag inte klarar av att hantera på något annat vis. När något är så vackert eller mänskligt att det inte går att behålla för sig själv i kroppen utan att explodera.

Ett exempel på detta är den här Tele2-reklamen som får mig att gråta hysteriskt varenda gång jag ser den. Den är så fruktansvärd fin, ärlig och verklig. Den har ett budskap och en mening att alla har rätten att var precis dem de vill vara. Att ingen har rätt att ta ifrån dig din identitet eller dina allra högsta drömmar. Det är något jag önskar att ALL kommersiell reklam kunde förmedla istället för hetsen som skrämmer så många till ett beteende man inte känner igen som sitt eget.

Lucka 12 - frank02

Lucka 9 och 10

Bästa youtubeklippet just nu: Detta är lätt det bästa youtubeklippet just nu! Skönare och mer avslappnad kille har då jag aldrig sett i ”heta stolen”! Alla livlinor kvar på miljonfrågan och då behöver han ringa en vän, men varför? Titta själva och se!

Mina rädslor: På senaste tiden har jag hittat mig själv i en rädsla för väldigt många saker faktiskt. Jag har alltid varit livrädd för skjutvapen till exempel. I flera nätter i rad under jul drömde jag att jag blev skjuten, vilket är en stor skräck och en återkommande mardröm som fortfarande gör mig panikslagen. Jag har också en enorm fobi för ormar. Inte en sådan fobi där man tycker de är obehagliga och är rädd att bli biten utan en sån fobi att jag blev äcklad av att skriva ordet och att jag skriker okontrollerat om jag till exempel tvingas se en på TV.

Men det jag mest av allt är rädd för är att förlora de människor som jag älskar. Att något ska hända min familj, min släkt eller mina vänner. Jag är skräckslagen inför tanken att vad som helst alltid kan hända och att man aldrig vet vilka vägar livet kan ta och vad man som människa kan göra för att förhindra allt hemskt som vissa utsätter andra för. Maktlösheten inför våldet och hatet som i vår vardag blir alltmer verkligt och närgånget. Allt mer hotfullt och skräckinjagande. Jag är rädd för all ondska som har makten att förstöra något vackert. Alla handlingar som kan rasera någons hela värld.

Gott nytt år!

Nu är jag äntligen tillbaka på bloggen efter en underbar jul, ett superroligt nyår och en hektisk vecka med både skola och jobb!

Eftersom jag hamnade lite ur fas redan från början med bloggjulkalendern har jag bestämt att fortsätta med den nu. Ett inlägg per dag, i tur och ordning, för att inleda mitt nya år! Hitills har jag mått bättre än på länge och starten på 2014 har gett mig en ny glöd som jag hoppas kunna utnyttja till hundra procent i allt det jag är och gör. Jag har på något vis landat i, eller hittat tillbaka, till en stabilitet som jag saknat ett tag nu och det känns så himla skönt att känna sig helt bekväm med sig själv igen.

Ibland behöver man blunda ett tag för att när man sedan öppnar ögonen kunna se på saker och ting ur ett lite annat perspektiv. Hoppas ni får ett underbart 2014 och att livet ger er massa roliga utmaningar att ta er an under detta år!

Kram!
Amanda

nyår