Tar vara på

I onsdags åkte vi till Ässundet och badade, solade på bryggan och åt och fikade gott till livemusik på Sommarcafét. Åkte de gamla vägarna hem i solen. La oss i badkaret med ett varsitt glas rosé. Kvällsfikade och somnade ifrån ännu en underbar sommardag. Så härligt.

20140718-101615-36975991.jpg

20140718-101615-36975392.jpg

20140718-101616-36976273.jpg

20140718-101546-36946971.jpg

20140718-101613-36973822.jpg20140718-101614-36974900.jpg

 

everyone’s got their chains to break

Jag läste precis några sidor ur min forntida blogg. Min gamla kära vän som jag så sällan återser nuförtiden, mitt plåster, mitt stöd, mina tårar, min glädje och mitt jag under hela tonåren. Under alla de år som formade mig till mig. Det gjorde ont att läsa, gjorde ont att se. Gjorde ont att konstatera att jag förr besatt en frihet i mitt språk som jag inte längre behärskar, en ärlighet och brutalitet som berättade hur mitt hjärta slog och hur mycket eller lite alla dagarna räknades. Det fanns något bestämt i all den skörheten, vare sig det var tvivel eller tro så fanns det något tydligt i hur det kändes, i vilken takt jag orkade andas. Det fanns en säkerhet i att sätta ord på vad jag kände och vem jag var. Jag hade ett liv att söka, en person att hitta och idag när jag tror att jag vet precis vem jag är så har jag tappat det viktiga i att förklara det.

Jag satte inte pennan mot pappret, fingrarna mot tangenterna flera dagar i flera år för att förlora mig när livet äntligen blev underbart. Jag präntade inte ner de miljoner bokstäverna för att nu glömma bort hur det känns att förklara sitt jag. Jag måste göra det igen. Det kanske blir här och då får ni stå ut. Eller så blir det där och då kommer det aldrig ut. Det går inte att gråta i duschen eller skratta så alla hör när jag inte själv kan berätta varför. Jag måste våga vara den personen igen. Den som erkänner hur det känns och ställer sig ansikte mot ansikte med det. Går längst fram i ledet för att facea rädslorna, för att bearbeta sorgen och ta ännu större kliv mot den person jag vill vara.

Det är dags att inte bara se sig själv som smart eller snäll.
Nu ska jag också bli både modig och stark.

Jag börjar idag.

blogg