Don’t think twice it’s all right

Det blev ett break. Ett långt jävla uppehåll. Plötsligt var det så oviktigt allting. Min ynkliga vardag, bilder på kaffekoppar och utspridda papper över sketna bord i Långhuset, suddiga foton på måltider jag egentligen bara vill hugga in på, partybilder från helgen som såg lika ut som de från förra helgen, en julkalender om mitt liv och vem jag är – eller snarare: den jag var.

Mycket har hänt sen sist. Alldeles för mycket. En sorg så stor att jag inte kan skriva om den än. Inte här på ett halvtidigt SJ-tåg mot ett liv som aldrig igen kommer bli sig likt. Det gör för ont för det.

Det jag kan berätta nu är att jag trots allt haft en underbar och välförtjänt semester i Egypten med min bästa teammate Emelie. Vi har solat, badat, druckit drinkar, läst böcker, ätit god mat och verkligen försökt vila upp oss. Framförallt har vi skrattat. Väldigt mycket, hela veckan. Det behövde jag.

Nu är jag som sagt på väg hem till vardagen igen. Längtar ihjäl mig efter Emma, efter katten, efter vår säng och allt som vi är. Längtar också efter några timmars ensamhet innan detta. Ta ett bad, brygga en ordentlig kopp kaffe, sätta på favoritlistan på Spotify. Andas ett tag. Öppna några ventiler och bara få gråta lite. Börja bearbeta allt det som jag stoppade undan en stund. Vi får se hur det går. Håll tummarna.

Kram.

egypt