He said go dry your eyes and live your life
Och så kommer det ikapp. Livet. Det som så hårt håller allt man är i sin sköra, lilla hand. Plötsligt tittar man sig i spegeln och upptäcker att det inte är såhär det borde vara, att det inte var såhär någonting skulle bli. Ändå fortsätter det rusa förbi mig. Tiden går och jag hastar vidare som om det inte fanns någon morgondag. Flänger hit och flänger dit. Försöker jobba, producera, plugga, vara duktig. Upprätthålla någon slags person och prestation. Jagas av det där förbannade samvetet som hela tiden är mig hack i häl och flåsande påminner om allt det jag inte hinner med. Allt som egentligen blev så oviktigt den där januarimorgonen då jag förstod att ingenting igen blir sig likt.
Livet måste inte vara på topp jämt. Detta året skulle ha blivit mitt, men jag har accepterat nu att det inte kommer vara så. Detta år blir någon annans. 2015 skulle ha präglats av beslutsamhet och styrka. Motivation, energi och glädje. Istället känner jag mig svagare än någonsin förr och jag måste lära mig vara okej det med. Det kommer komma värre stunder och framförallt kommer det komma bättre. Tills dess räcker det att hålla huvudet upp och fötterna ned. Fokusera på mig och på att varje dag försöka gå ett litet, litet steg fram. Jag kommer behöva gå några tillbaka. Det går inte över det här. Men det kommer gå.
