Month: april 2015

Lagomt tyst och tomt på den här bloggen just nu. Livet rusar förbi i tusentals kilometer i timmen och det är med skräckblandad förtjusning jag inte kan göra någonting för att sänka farten. Det finns inget som kan sakta ner det galopperande ånglok som nu har blivit min vardag. Men jag gillar det.

För en tid har jag sagt byebye till mitt älskade Örebro för att istället testa på livet i storstan. På dagarna huserar jag numera i Stockholms stadshus och lever loppan hos världens bästa Emelie på kvällarna på Fridhemsplan. Nja, så var väl drömmen när jag flyttade hit. Men kvällarna går mest åt att plugga. 250% sista terminen är sjukt köttigt, stressigt men också utmanande. Precis som vardagen överlag. Har världens bästa chans att lära mig världens roligaste yrke och jag försöker verkligen göra det absolut, absolut bästa av den möjligheten. Ett sargat självförtroende och en enorm prestationsångest börjar sakta men säkert utveckla sig till en lite större tro på mig själv (men fortfarande enorm prestationsångest). Jag vet  vad jag vill göra och jag vet vart jag vill nå. Och just därför är det som att jag fäller mig själv. Sätter krokben för min kompetens och lägger snubbeltråd för mitt driv.

Det är inte meningen. Det bara blir så. Och det är väl för att jag är uppväxt i en värld där man hellre ska be om ursäkt för sin existens än att bevisa den. Det måste bli ändring på det. Jag tänker inte bli en av alla de som glömde bort att ta chanserna fast de passerade mitt framför näsan på en. Vägrar bli en sån som glömde bort att våga.

Let’s do this!