Idag fick jag mitt första hot.
Igår jag la upp detta under #inteerkvinna på Facebook och Instagram:
Idag fick jag detta skrivet till mig på Twitter:
Det är alltså min bild, min adress, bild på min bostad och en karta hem till mig uthängt på ett rasistiskt konto på Twitter. Det är ingen direkt nyhet att det är så de jobbar för att skrämmas och tysta, men likförbannat jävligt obehagligt och jag har idag varit så sjukt arg över att någon tar sig rätten att göra så. Att det finns vuxna män(niskor) som tror att de har rätt att vägra mig mitt uttryck och min frihet att stå upp för det jag tror på: Alla människors lika värde.
När jag skulle polisanmäla händelsen var det lättare sagt än gjort.
Polisen jag pratade med förstod inte alls varför någon skulle komma på tanken att hota en tjej på Twitter utan anledning. Jag försökte förklara hur #inteerkvinna kommit som en reaktion på det våld som rasistiska och fascistiska grupperingar utsatte oskyldiga människor för i helgen och att det rasistiska kontot nu systematiskt ger sig på kvinnor som lagt upp bilder på taggen.
Hon svarade då att ”jag är inte så insatt i det där. Det händer ju så mycket nu. Har du skrivit att du förespråkar våldtäkt?”
Ja! Såklart! Svarade jag (naturligtvis inte). Det är väl självklart att jag inte har gjort.
Polisen undrade då igen varför rasistkontot i så fall skulle skriva något sådant till mig.
Jag höll ett par minuters anförande (hehe) om hur troll och rasistmobbar fungerar i sociala medier.
”Men det är ju sjukt!” sa hon.
”Ja. Det är det”, svarade jag.
__________
Samtalet fortsatte med att jag sa att skrämselsyftet är tydligt då det är skitsnack att jag bett om att min adress och bild ska hängas ut på Twitter. Hon sa att det ändå inte går att göra så mycket mer än att anmäla inlägget till Twitter (vilket redan var gjort). Då kände jag att det är så orimligt, att bara för att saker inte sker fysiskt, utan i ett forum dit lagarna ännu inte når, så kan brott begås utan åtgärder och människor känna sig otrygga utan att få hjälp med det som hotar en.
”Nu har ju jag ringt till er och berättat om detta. Om ni struntar i det och inte ens skriftligt noterar det, blir ju det betydelselöst. Då kommer det inte märkas att detta är ett systematiskt, upprepande och oacceptabelt beteende som pågår på internet, det kommer inte märkas att det här är något som behöver fixas. När nästa person ringer och är utsatt för samma sak kommer det inte finnas någon statistik på att det är så här de gör när de attackerar folk via internet. Kontot hoppar på flera kvinnor. Några av dem har pingat ”Polisen i Sthlm” på Twitter, om ni då säger att ni inget kan göra – vare sig ni får information om brottet via Twitter eller telefon, så sänder ju det en signal om att detta är något som tillåts fortgå, och att vi inte kan få någon hjälp från er med att förändra det.”
Polisen svarade att det ju ändå är svårt att göra en anmälan eftersom kontot är anonymt och på nätet. Och att även om man kan se vems IP-adressen är så måste jag (??), kunna bevisa vem som satt vid datorn precis då inlägget publicerades.
Och visst. Det förstår jag. Men när det finns uppgifter som kan knytas till personen är internet inte så anonymt så vi många gånger vill tro. Och när människor är ute och försvarar/hintar om att de har varit/vill vara med och begå sådana våldsdåd som i helgen, och dessutom hotar och attackerar (både de som blev attackerade då) men också de kvinnor de säger sig försvara, så borde det ju inte vara helt ointressant för polisen att försöka få någon form av tips som kan knytas till förövarna.
Jag gick vidare med att berätta att det finns fler kvinnor som visas upp med bild på kontot. Bara för att upplysa, inte för att jag på något sätt kan tala för huruvida de upplevt bilden som hotfull eller ej.
Polisen valde då att svara att anledningen till att kvinnorna ”bara” ligger ute med bild kanske är för att ”de inte finns på hitta.se”? (Men! Jag ska kunna finnas på hitta.se utan att behöva bli hotad) och att det rasistkontot publicerat om mig ju ”faktiskt är offentliga uppgifter som vem som helst kan hitta på internet”.
Då drog jag igång anförande nr 2 om att bara för att mina uppgifter finns på nätet, så ger inte det rasister rätten att använda mina dem i sina egna forum i syfte att skrämma mig och andra till tystnad eller ”lydnad”.
Då, äntligen, efter många om och men, tjat och argumenterade från min sida, skrev hon till slut en anmälan om ofredande.
Jag antar att det får ses som en seger i sig.
Aldrig får vi ge upp rätten till vår frihet, trygghet och en ordningsmakt som lyssnar på våra berättelser och upplevelser och tar oss på allvar.
PS. Anmäl ALLTID hot, hat och kränkningar på internet och i sociala medier. Oftast är företagen värdelösa på att radera skiten, men ju fler vi är desto större ansvar kan vi tvinga dem att ta. En dag kommer en av dessa fegisar faktiskt göra verklighet av sin idioti och då måste det innan finnas åtgärder som förhindrar att det sker. Vi kan inte ha ett debattklimat där man känner sig otrygg när man deltar i samtal på internet. Ingen ska behöva oroa sig för sin egen säkerhet när vi står upp mot våld och kränkningar.
PS2. Till dig och er som sitter och trycker bakom er anonymitet och dataskärm och hoppar på oskyldiga människor, jag är emot ALLT ni står för. Er häxjakt på kvinnor är så jävla motsägelsefull när ni hotar de ni egentligen säger er vilja skydda. Vi kommer aldrig acceptera en värld där bara män får säga sitt. Vi tänker aldrig tystna. Keep that in mind.