Month: maj 2016

Ju mindre vi borstar till oss, desto bättre

Leave a Comment

Godmorgon och välkomna till ännu en dag då vi tydligen ska förminska kvinnors klokskap och kompetens genom att fördöma deras utseenden. Godmorgon och välkomna till ännu en dag då vi ska reducera kvinnor till att aldrig få vara mer än sina kläder och kroppar.

Godmorgon och välkomna till ännu en dag som jag som kvinna är så förjordat jävla trött på.

Det var vad jag tänkte i morse när jag läste Kerstin Weigls krönika om Isabella Lövin. Jag tänkte egentligen inte skriva om detta, då många redan gjort det före och gjort det bättre. Men det är så tröttsamt att det år 2016 fortfarande kan publiceras en text i en av Sveriges största tidningar som fördömer en kvinnlig toppolitikers kläder, hår och smink och inte alls tar upp hennes politiska gärning.

Att krönikan dessutom är skriven av en kvinna som annars så tydligt brukar stå upp för kvinnors samma rätt till samhället som män, gör att jag blir förbluffad.

Krönikören borde väl, precis som jag, veta hur det är att växa upp som kvinna. Hur det är att aldrig få duga. Att alltid vara för smal eller för tjock, för sminkad eller för osminkad. FÖR fin eller FÖR ful. För glad, för full, för tråkig, för nykter, för villig, för ovillig, för pryd, för slampig, för framåt, för blyg. För smart. För dum. För… ja, ni förstår.

Vi har ju levt, om än olika länge, i samma mansdominerade samhälle som lärt oss att vi kvinnor alltid måste jobba dubbelt så hårt för att komma hälften så långt. Och samtidigt alltid bli bedömda efter yta. Alltid vara snygga, smala och sexiga – men inte för.

När en text som inte bara kommenterar (redan där har det gått för långt), utan också kritiserar Sveriges vice statsministers utseende, publiceras undrar jag vad det sänder för signaler till unga tjejer och kvinnor som vill engagera sig i politiken? Vad det sänder för signaler till de tjejer och kvinnor som vill ta någon som helst plats någonstans överhuvudtaget?

Det är redan svårt nog som det är, utan att vi kvinnor också ska vända oss mot varandra och slänga samma skit som vi så ofta får från män.

Därför blir jag glad att så många reagerar så starkt mot den här texten. Lättad över att så många sluter upp.  Det ger mig hopp om att vi kan vara påväg mot nya tider med modernare värderingar och en fräschare kvinnosyn. Tider som öppnar upp för ännu fler kvinnor i det offentliga rummet.  För fler kloka, smarta, drivna, engagerade, kompetenta kvinnor som förtjänar att synas, höras och ta plats.

För alla oss som är mer än vårt hår, vår garderob och vårt smink.

Jag tycker att ju mindre vi som grupp borstar till oss desto bättre*. Ju mer vi hörs och syns och ju mindre tillrättalagda vi kan vara i samhällets normer – desto större möjligheter. Vi förtjänar att synas och höras precis som vi är. Bedömas efter vad vi gör och inte efter hur vi ser ut. Berika med våra idéer och inte genom gamla unkna ideal.

Mvh,
oborstad, osminkad kvinna som kräver (yes you heard me) att bli tagen på allvar.

FullSizeRender (1)

*OBS att detta ej handlar om enskilda individers sätt att se ut, klä sig, kamma sig osv. Utan om hur vi självidentifierade kvinnor som grupp TILLSAMMANS kan vägra låta skönhetsnormen bestämma vårt värde inom politiken, kulturen, samhället osv.

Svenskhet har inga färger och sätter inga gränser

Leave a Comment

Jag kommer från staden där det sägs att man bor länge.

En stad som under min uppväxt många gånger kändes farlig, kall, mörk och hård. Men en stad som med åren kom att bli något helt annat.

När fler och fler bosatte sig hos oss så växte den, och vi invånare med den. Vi närmade oss varandra med värme istället för våld. Vi blev en stad för initiativ, för engagemang. En stad för gemenskap. För möten, musik, mångkultur och medmänsklighet. I ett par år hela Sveriges symbol för fred och kärlek.

Idag försökte en grupp demonstranter från Nordiska motståndsrörelsen ta det ifrån oss. Marscherande på min familjs och mina vänners gator försökte de steg för steg rasera det som byggts upp i och med att Borlänge aktivt beslutat att kavla upp ärmarna och på allvar bli mer än bara en stad – och istället bli ett hem för många människor som vill bygga sina nya liv i Sverige efter att ha varit på flykt.

Att nazister trampar på samma gator som jag nästan hela livet vandrat, gör ont i mig. Det är ett nederlag för demokratin. En skräck för det öppna samhälle vi ska vara. En ond påminnelse om vilket samhälle vi kan bli om vi inte säger ifrån. Om vi inte benhårt står fast vid övertygelsen om alla människors lika värde.

Står vi starka tillsammans kan de aldrig få igenom sin skeva idé om att bara de som ser ut som dem får ha vårt gemensamma Sverige som sitt.

De kan aldrig ta ifrån oss den lika rätt vi alla har till vår hemstad, vårt samhälle och vårt liv.

De kan aldrig få gehör för sitt ”värna de egna först”, utan kommer tvingas inse att alla som vill vara svenskar också är svenskar. Att vi alla är ett och samma folk. Samma kropp som ska ge luft och syre åt samma planet.

Att svenskhet inte har några färger, och inte heller sätter några gränser.

Att vara svensk är att vara vänlig.
Att vara svensk är att våga och vilja vara solidarisk.
Att vara svensk är att vara modig nog att lära av och lyssna till varandra.
Att inte låta fördomar och förakt förstöra och förgöra de möjligheter som mångfald ger oss.
Att vara svensk är att ha förstånd nog att se våra olikheter som tillgångar, inte hinder.
Att värna sina medmänniskor och välkomna de som söker sig hit och vill rota sig.
Att vara svensk är att glädjas åt att så många vill komma hit för att berika vårt samhälle.

Att de vill stanna i Sverige, och leva, jobba, plugga och bo.
Länge.

☮♀❤