Ju mindre vi borstar till oss, desto bättre
Godmorgon och välkomna till ännu en dag då vi tydligen ska förminska kvinnors klokskap och kompetens genom att fördöma deras utseenden. Godmorgon och välkomna till ännu en dag då vi ska reducera kvinnor till att aldrig få vara mer än sina kläder och kroppar.
Godmorgon och välkomna till ännu en dag som jag som kvinna är så förjordat jävla trött på.
Det var vad jag tänkte i morse när jag läste Kerstin Weigls krönika om Isabella Lövin. Jag tänkte egentligen inte skriva om detta, då många redan gjort det före och gjort det bättre. Men det är så tröttsamt att det år 2016 fortfarande kan publiceras en text i en av Sveriges största tidningar som fördömer en kvinnlig toppolitikers kläder, hår och smink och inte alls tar upp hennes politiska gärning.
Att krönikan dessutom är skriven av en kvinna som annars så tydligt brukar stå upp för kvinnors samma rätt till samhället som män, gör att jag blir förbluffad.
Krönikören borde väl, precis som jag, veta hur det är att växa upp som kvinna. Hur det är att aldrig få duga. Att alltid vara för smal eller för tjock, för sminkad eller för osminkad. FÖR fin eller FÖR ful. För glad, för full, för tråkig, för nykter, för villig, för ovillig, för pryd, för slampig, för framåt, för blyg. För smart. För dum. För… ja, ni förstår.
Vi har ju levt, om än olika länge, i samma mansdominerade samhälle som lärt oss att vi kvinnor alltid måste jobba dubbelt så hårt för att komma hälften så långt. Och samtidigt alltid bli bedömda efter yta. Alltid vara snygga, smala och sexiga – men inte för.
När en text som inte bara kommenterar (redan där har det gått för långt), utan också kritiserar Sveriges vice statsministers utseende, publiceras undrar jag vad det sänder för signaler till unga tjejer och kvinnor som vill engagera sig i politiken? Vad det sänder för signaler till de tjejer och kvinnor som vill ta någon som helst plats någonstans överhuvudtaget?
Det är redan svårt nog som det är, utan att vi kvinnor också ska vända oss mot varandra och slänga samma skit som vi så ofta får från män.
Därför blir jag glad att så många reagerar så starkt mot den här texten. Lättad över att så många sluter upp. Det ger mig hopp om att vi kan vara påväg mot nya tider med modernare värderingar och en fräschare kvinnosyn. Tider som öppnar upp för ännu fler kvinnor i det offentliga rummet. För fler kloka, smarta, drivna, engagerade, kompetenta kvinnor som förtjänar att synas, höras och ta plats.
För alla oss som är mer än vårt hår, vår garderob och vårt smink.
Jag tycker att ju mindre vi som grupp borstar till oss desto bättre*. Ju mer vi hörs och syns och ju mindre tillrättalagda vi kan vara i samhällets normer – desto större möjligheter. Vi förtjänar att synas och höras precis som vi är. Bedömas efter vad vi gör och inte efter hur vi ser ut. Berika med våra idéer och inte genom gamla unkna ideal.
Mvh,
oborstad, osminkad kvinna som kräver (yes you heard me) att bli tagen på allvar.
*OBS att detta ej handlar om enskilda individers sätt att se ut, klä sig, kamma sig osv. Utan om hur vi självidentifierade kvinnor som grupp TILLSAMMANS kan vägra låta skönhetsnormen bestämma vårt värde inom politiken, kulturen, samhället osv.