We will win this fight ♥

Igår var det äntligen dags för en av årets favoritkvällar: Eurovisionfinalen! Så här i efterhand kan vi ju konstatera att rätt låt INTE vann. Men samtidigt att årets ESC hade mycket större bekymmer än så vad gäller HBTQ-personers situation i sammanhanget – och i Europa överlag.

Danmark gick till exempel innan festivalen ut och varnade de fans som åkte till Ukraina från att öppet visa att de var HBTQ. Och i fredags rapporterade SR om att Regnbågsflaggan stoppas i Kiev”. (Egentligen var det ett monument som symboliserar fred och vänskap som skulle målas i regnbågens färger, men det stoppades av HBTQ-fientliga demonstranter). Det kanske kan verka som en liten sak i sig men i sitt sammanhang blir det något stort och skrämmande:

För bara några mil från där jag tittade på finalen igår, i Rättvik, brände nazister för några veckor sen familjen Kallurs prideflagga – och skröt om det. I Holland ”behövde” politiker av samma kön ut gå ut och hålla varandras händer, trots att de inte var gay, för att manifestera alla människors lika värde efter att flera homosexuella attackerats påväg hem från krogen. I Ryssland har det blivit olagligt att bära både regnbågsflaggan och andra ”homosexuella symboler” och öppet visa att du är gay eller trans. I Tjetjenien begravs homosexuella levande. Just nu. De jagas, arresteras och torteras. Inte för att de begår några brott eller utgör hot eller fara. Utan bara för att de som styr bestämt att det är fel att älska någon av samma kön.

Tillsammans blir detta en tydlig varningssignal för vad som kan hända om vi börjar ta vår demokrati för given. Om vi glömmer bort att upprätthålla den och att hela tiden ta ställning för alla människors lika rättigheter.

Eurovision kan utifrån tyckas vara en överskattad eller överdriven musiktävling – men(!) vad viktigt det är att det finns ett så stort (och roligt) sammanhang där fanbasen uppmuntrar och kämpar för att det ska vara en plats där HBTQ-personer kan vara öppna och trygga med att vara sig själva. Den styrkan är extra viktig i tider då det känns som att vi har anledning att oroa oss över var utvecklingen är påväg, och de gånger tävlingen arrangeras i de länder som fortfarande diskriminerar, exkluderar och nekar HBTQ-personer sina rättigheter.

Den styrkan i det kan vi aldrig låta gapande demonstranter eller lagstiftande fegisar ta ifrån oss. Vi ska aldrig behöva anpassa oss efter de som skriker högst och hatar mest.

Hur många de än är som jagar oss måste vi alltid vara fler som försvarar oss. Hur våldsamt de än försöker hämma oss, ska vi alltid visa att ingenting kan hejda oss. Hur små de än tycker att vi är ska vi alltid vara större och starkare än de svaga, stackars människor som tvingar oss att offra både frihet, värdighet och i de värsta fall, vår säkerhet, för en så enkel sak som rätten att älska.

amanda_blogg2