Det är sommar, sol, semester, jag gör om bloggens design och det blir en hel del oreda och trivialiteter här. Väldigt lite substans. Jag ber om ursäkt för det.
Men nu är det snart augusti och det betyder att Stockholm Pride äntligen har dragit igång. Denna underbara vecka där hela Sverige samlas för varje människas rätt att älska. Och man kunde ju önska att det fick vara just så vackert, men icke. Varenda år Pride kör igång så viskas det i gathörnen, det pratas skit, folk rasar och brinner av och kan inte förstå varför dom där ska få en helt EGEN vecka, varför dom måste trycka upp sin läggning i ansiktet på folk.
När Pride arrangeras i huvudstaden går det inte att blunda längre. Priviligierade samhällsgrupper tvingas ge plats åt de förtryckta, röster som aldrig annars lyssnas till kräver att bli hörda, normen kommenderas åt sidan och fram släpps alla de människor som varje dag ifrågasätts på grund av deras kärlek eller könstillhörighet. Och ingen straight- eller cisperson har någon som helst rätt att säga ifrån.
Men, säger folk fortfarande, måste man verkligen hävda att man är lesbisk? Måste man skylta med att man är bög?
Ja. Säger jag. Självklart måste man det. Självklart måste man stå upp för sin sexualitet när ingen annan gör det. När ingen fattar att det är vi HBTQ-personer som den resterande tiden av året tvingas bort till förmån för heteronormen. När de resterande 51 veckorna så ofta består av att förklara sin sexualitet eller gömma den för att inte göra någon obekväm eller få ta emot hot och hat av människor som inte känner en.
Pride behövs inte bara för att HBTQ-personer ska få EN fest om året där ingen ifrågasätter ens sexualitet (vilket folk envisas med att göra ändå). Pride behövs för att medan människor upprörs över ”män i klänning” eller att en tjej valt att inte raka sig under armarna så förföjls, hotas, våldtas och mördas HBTQ-personer världen över och myndigheterna tittar på. Pride behövs för att vissa fortfarande anser att homosexualitet är en sjukdom. För att bög och flata används som skällsord och för att folk fortfarande skamset tvingas ut ur en garderob och genast måste försvara sin rätt att älska. För att så många fortfarande vägras rätten till både giftermål och familj för att samkönad kärlek inte anses vara lika sann som tvåkönad.
Pride behövs för att synliggöra alla oss som annars får tänja på våra gränser, stå tillbaka för våra behov, gömma våra identiteter och kompromissa med vår person till förmån för er som gnäller.
Och jag antar att det är där skon klämmer. Att det blir outhärdligt när minoriteterna för en kort sekund ser ut att utgöra majoritet. För att maktstrukturerna i samhället för ett ögonblick kastas om, färgas och berikas. För att normen för en liten, ynka, stund avlägsnas och utplånas. För att vem som helst plötsligt får rätten att vara vem de vill. Definiera sig som hen vill. Och älska precis som vi vill.
Såhär ser min kärlek ut. Vilken är din?
Hej Divine!
Jag tycker verkligen att det är bra med Pride veckan. Min dotter är transexuell, alltså en tjej med en killes hjärta. Jag förstår att hen måste sticka ut för att bli sedd, men det Som sticker i ögonen på hetro är att det är så fokuserat på sex. Många får nog för sig att homo m.m bara handlar om det. Men det gör det ju inte…eller hur!
I paraden står killar/tjejer o grovhånglar…några går med bara bröst eller nästan nakna. Jag tror att om ni vill bli behandlade som alla andra så våga visa er som oss andra. För vi är alla normala!
Krammmmm
Annette
Hej Annette!
Tack för din kommentar.
Jag vill så gärna tydliggöra några saker:
Att vara HBTQ-person handlar inte om att vilja sticka ut. Det handlar om att vi, trots de rådande normerna, måste få bli accepterad för vilka vi är. Att också vi måste få vara våra egna individer utan att bli ifrågasatta, hotade eller hatade. Utan att någon antar att vår livsstil och våra val ”beror” på vår sexualitet. När jag läser att vi ”ska våga vara som alla andra” gör det ont i mig. För alla människor, oavsett sexuell läggning har rätt att leva och lära precis som man önskar. Det har ingenting med sexualitet eller könsidentitet att göra.
Säkerligen finns det många i din och andras närhet som är homo, bi, trans eller queer utan att ni vet det. Eftersom att vi, precis som ni, är – just det – helt vanliga människor.
Jag tycker också att det är fruktansvärt att heteropersoner säger sig stötas av det sexuella med Pride när vi varje dag, överallt, matas med sexualisering. I dags- och kvällspress, på sociala medier, i reklam, film, TV, överallt – möts vi av sex, sex sex. Kvinnor som exploateras och objektifieras. Allt till fördel för heteronormen. För patriarkatet.
Samtidigt raderas semesterbilder på homosexuella som kysser varandra från sociala medier för att de anses stötande Men bilder som exempelvis denna https://twitter.com/stinawollter/status/494044297692712960 får utan problem vara kvar. (Märker vi inte hur sjukt det är?).
Varje dag tackar vi och tar emot all nakenhet vårt mediesamhälle matar oss med.
Och att sen säga att man inte klarar av ett par bara bröst i Prideparaden är oacceptabelt. För att den enda gången vi inte supportar kvinnans nakenhet är när hon väljer den själv. När hon för sin egen skull väljer att exponera sin kropp.
Återigen: ett tydligt bevis på hur patriarkatet och heteronormen leder till förtryck av oss HBTQ-personer. Återigen: Därför behöver vi PRIDE.
Bästa hälsningar,
Amanda
Nu är det ju inte så enkelt. Jag åkte T-bana från St Eriksplan och satte mig mittemot två tjejer i din ålder som satt och hånglade. Det berör inte mig så jag läste i min medhavda bok. Då säger den ena tjejen till mig: ”Blir du kåt nu heterogubbe”? Det var oförskämt men de kunde ju inte heller veta att jag kunde vara en HBT person själv… Så det finns elaka fördomsfulla lesbiska och även bögar. Varför skulle det inte göra det?
Hej Henry!
Olyckligt att du blev behandlad så tycker jag. Självklart finns det elaka, fördomsfulla och trångsynta HBTQ-personer, vi är ju (som jag skrev till svar på kommentaren över din) alla människor. Lika men olika.
Problemet är dock att folk ofta uttrycker att när HBTQ-personer beter sig dåligt så BEROR det på vår sexualitet. Vi blir så sällan bedömda i egenskap av att vara människa utan istället utifrån vår läggning eller könsidentitet. Och det är en viktig skillnad.
Den fördomen du blev bemött av och (antagligen?) tog illa vid dig av är precis sådana fördomar vi möter varje dag. Innan vi får vara en egen person så måste vi vara vår sexualitet och med den också allt som fördomarna säger om den.
Det är därför Pride är så viktigt. Vi måste stoppa antagandet och fördomarna om hur en HBTQ-person är och visa att det kan vara precis vem som helst.
Hej,
bra bloggpost Amanda.
Själv bor jag i Thailand sedan några år. Där har man en helt annan och fullt naturlig syn på det här med HBTQ. Man är det man är och inget mer med det. Ingen ser ner på, retas, hatar eller på annat sätt förnedrar t ex en tjej som är tomboy, (lesbisk). Föräldrar och omgivning ser tidigt att sonen är katoy, (trans/bög) och han blir respekterad och behandlad så och ingen bryr sig. Man är det man är och inget mer med det. Man t.o.m. säger han om tomboys och hon om katoyer.
Tycker det är otroligt befriande och avslappnande med den syn och hållning man har på det hela. Mycket vanligt att ffa katoyer opererar om sig också. Vi har väl 3-4 pers i vår lilla by som är tomboys och katoyer. En av grannarnas son är katoy och han var tidigt med flickorna i byn och dansade uppsminkad och i vacker klänning då det var någon fest i byn eller vid nyår.
Här i Europa är vi så äckligt styrda av gamla religiösa fördomar och ruttna böcker som skrevs för hundratals år sedan av gubbar med en snedvriden gudsfruktan så tyvärr behövs det Pridefestivaler här. Tar nog många år och ett par generationsväxlingar till innan vi är på samma sköna nivå som Thailand och andra delar av Asien. Tahiti och Franska Polynesien har även de samma hållning till HBTQ. Man är det man är och inget mer med det.
Önska alla en trevlig Pridevecka,
Claes Staffansson