Min stora sorg

Denna vecka har jag varit så trött. Så ofantligt trött och slut i både kropp, själ och hjärta. Den där nystarten som 2015 skulle har blivit allt det som jag avskyr med livet. Detta år har medfört all den sorg och saknad som kärlek också innebär. Idag sitter jag i soffan hos mamma, fortfarande med tekoppen bredvid mig och filt över axlarna. Ikväll åker vi till Hälsingland för att imorgon begrava morfar. Jag vet inte hur jag ska kunna skriva om det någonsin. Jag har inga ord som inte krossar allt som är helt inom mig. Det kom så plötsligt och det gör så ont. Tills jag orkar eller kan uttrycka annat får mammas finaste ord räcka. De publiceras i Ljusnan imorgon, minnesord om vår finaste morfar, pappa, make och människa.

Den 14 januari avled Ove Brovall, Långhed, hastigt när han drabbades av sjukdom på väg hem från en bandymatch. En älskad make, pappa, morfar och bror rycktes plötsligt och oväntat bort. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, inte bara för oss i familjen, utan också för många vänner och bekanta.

Ove Brovall blev 82 år. Trots sin ålder var han pigg och vital till både kropp och själ. Hans ungdomliga sätt gjorde att det var lätt att glömma bort hans ålder. Ove var alltid glad och trevlig och hade en humor som fick omgivningen att trivas. ”I Oves närhet hade man alltid kul” är värmande ord som når oss nu efter hans bortgång. Hans förmåga att prata och skoja med alla människor, skapade en trevlig stämning omkring honom. Ove var omtyckt överallt.

Ove Brovall var född och uppvuxen i Långhed och bodde där i hela sitt liv, förutom två år på 60-talet då familjen bodde i Arbrå. Han började i tidig ungdom arbeta på Silfors Sågverks AB, arbetade senare under några år på Arbrå-verkstaden men kom tillbaka till Silfors sågverk 1967 och arbetade där som faktor fram till pensioneringen.

Sin fru Eva, född Persson, träffade han i slutet av 50-talet och om några veckor skulle de ha firat 52-årig bröllopsdag. Ove månade om sin familj. Frun Eva och de två döttrarna Ann-Cathrin och Åsa och på senare år också de tre barnbarnen Amanda, Jonathan och Anton betydde mycket för honom. ”Jänterna” och ”pöjkarna” var viktiga i hans liv och det visade han på alla tänkbara sätt.

Sport var Oves stora intresse. Han var själv fotbollsspelare i sin ungdom, målvakt i Långheds IF, tills en knäskada satte stopp för spelandet. Men sportintresset följde honom genom livet och han var en flitig åskådare på Bagarmyren när Långhed spelade. Bandy var ett stort intresse och Bollnäs GIF laget i hans hjärta. Vi törs nog säga att han sett de allra flesta hemmamatcher Bollnäs spelat sedan 50-talet. Att han på senare år fick se Bollnäs spela två SM-finaler, tillsammans med sina döttrar och barnbarnet Amanda, var stora händelser i hans liv även om det inte blev något SM-guld. Ove har också sett många Finnkamper i Helsingfors, gått på hockeymatcher, boxning mm.

Själv motionerade han med dagliga morgonpromenader, året runt, i ur och skur. Och när vårsolen började titta fram njöt han av en kopp kaffe mot husväggen i Långhed. Somrarna tillbringades i stugan i Röstabo – Oves och Evas paradis. Ove hade en fantastisk förmåga att njuta i vardagen - av solen, fåglarnas kvitter och naturens skiftningar. Han uppskattade god mat och dryck och fikastunderna med hembakt bröd och godis ville han inte vara utan.

Vi tröstar oss med att vår älskade make, pappa och morfar fick gå bort mitt i livet, på väg hem från Sävstaås efter att ha sett sitt kära Bollnäs GIF vinna stort. Saknaden är oändlig och tomheten stor. Den snällaste och finaste människan finns inte bland oss längre. Men som någon sa ”Nu får de roligt i himlen, när Ove är där.

Familjen”

______________

Jag är så glad att vi har varandra i det här.
Får en enorm styrka av den familj vi varit och alltid kommer vara.

Ta hand om varandra.

Amanda.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *