Idag gör jag slut med homofobin

surprise”Jag gillar inte homosexuella”,

sa pappan till sin 5-6-åriga son precis när jag passerade dem.

Det var Stockholm Prides första dag och innan jag ens hunnit gå in på veckans första seminarium hade någon tagit sig rätten att berätta för både sin son och för mig att jag är någon man inte borde tycka om.

Så fort regnbågsflaggan hissats så är det eviga gnället, förtalet och hatet igång. Det som bygger på de fördomar som vi HBTQ-personer möter varje dag.

För även om vår kärlek i lagen har blivit en rättighet, så är den i vardagen fortfarande inte en självklarhet. Idag förföljs, fängslas, misshandlas och mördas människor världen över för att vår kärlek eller vårt kön inte är legalt eller socialt accepterat. År 2015 tvingas vi fortfarande ur en dum garderob och måste genast börja förklara och försvara vår rätt (och ”vårt sätt”) att älska.

I år är festivalens tema ”Gör slut”.
Så här och nu gör jag slut med alla er som säger att Pride inte behövs. Som säger att det är en ”jävla knullfestival” eller ”sexparad”. Jag gör slut med alla er hatare. Med er som blir konstanta påminnelser om hur vi avviker från den normativa föreställning om hur människor förväntas vara.

Jag gör slut med homofobin. Jag gör slut med er som skriker att vi är äckliga efter oss på gatorna och jag gör slut med er som internet skriver att vi alla borde avrättas. Att vi borde dö.

Jag gör slut med alla er som är så förbannat duktiga på att tycka utan att tänka. Som högfärdigt yttrar att man visst får vara gay – så länge man inte skyltar med det.

Jag gör slut med er för att ni tror att vi har ett behov av att provocera med vår sexualitet eller könsidentitet. För att ni tror att vi hävdar oss när vi håller varandras händer. För att det är så oerhört olidligt för för er att se oss göra anspråk på vår mänskliga rätt att vara och verka i samma rum som normerna men på samma gång försöka motarbeta dem. Jag gör slut med er för att jag inte klarar er intolerans och fått nog av er ignorans.

Det är oacceptabelt att som medmänniska vara emot en festival som står för alla människors lika rätt till kärlek. Det är oacceptabelt att som straight cis-person vägra andra människor de privilegier som man själv åtnjuter de resterande 365 dagarna om året. Det är oacceptabelt att som man och familjefar säga till sina barn på stan att det är skillnad på kärlek och kärlek.

Det handlar om en vecka varje år då vi slipper vara undantagen som bekräftar normen. En vecka när vi får vara regeln. Det är en vecka då kön och kärlek inte behöver kategoriseras, preciseras, ifrågasättas och förklaras.

Därför går jag i prideparaden idag. För att all kärlek är bra kärlek och alla könsidentiteter är vackra könsidentiteter. För att visa vem jag är, att jag finns, att jag får leva och att jag SKA ha rätt att älska.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *