”Förbjud homosexuella att adoptera och möjligheten till insemination. Det beslöt Sverigedemokraternas stormöte på lördagen”. – Nyheter24.
Jag läser orden. Om och om igen. Låter dem sjunka in. Läser dem igen. Kan inte reda ut om jag blir mer trött än jag blir ledsen eller om det är tvärtom. Jag vet bara att jag inte är ett dugg förvånad. Och att jag blir så inåt helvetes jävla förbannad. Ändå gör det allra mest ont.
Trots att jag inte vill ge dem det, så går det inte att komma ifrån: Det gör ont.
Det gör ont i mig när Sveriges tredje största parti driver en politik som innebär att om de kommer till makten – så kommer jag aldrig få bli mamma. Det gör ont när någon annan försöker bestämma att min läggning är viktigare än min person. Det gör ont när jag ser hur människor jag trodde var nära mig gång på gång försvarar det parti som menar att min rätt att bli förälder, den dagen jag är redo för det, borde förvägras mig. Att de stödjer ett parti som tror sig kunna bestämma att jag inte skulle vara tillräcklig för mina framtida barn. Det gör VERKLIGEN SKITONT att se att så många röstat på en politik som är för rättigheter för så få. Att så många litar på ett parti som varken vill eller vågar se sina medborgare för vilka de är – utan istället fattar beslut endast baserade på sina egna fördomar. Sitt förakt.
Det gör ont eftersom jag vuxit upp i en familj som lärt mig att all kärlek är bra kärlek. Att det ett barn först och främst behöver är att älskas och få lära sig att älska. Jag växte upp i en familj som villkorslöst värdesatte varje människas lika värde och som alltid bedyrat vikten av att behandla andra som en själv vill bli behandlad. Jag har fått så mycket värme och omtanke, sådan hjärtlighet och sådan innerlighet. Och det är därför jag tycker att mina föräldrar har varit världens bästa. För att de älskade mig. Inte för att de var heterosexuella. Inte för att de var just en mamma och en pappa.
Jag är övertygad om att barn mår bäst i en familj som mår bra. Kärnfamilj som stjärnfamilj. HBTQ-hem eller heterosexuellt hem. Får Sverigedemokraterna bestämma så är vi dock många som aldrig ens kommer få möjligheten att ha en familj. Som aldrig ens kommer få försöka vara bra för ett barn.
Det tycker jag att ni ska tänka på nästa gång ni överväger att rösta på ett parti som inkräktar så hårt på mina och många andras mänskliga rättigheter. Tänk på det innan ni går till vallokalen och överväger att ta ifrån oss vår självbestämmanderätt. Tänk på det, innan ni ger SD tillåtelse att behandla oss på ett sätt som ni aldrig skulle tolerera att bli behandlade.
Mvh,
fast besluten att vara världens bästa mamma
den dag jag bestämmer mig för att försöka.
Fast det beslöt dom inte. Det var ett förslag från en person som inte röstades igenom. SD suger dock ändå.
Hej!
Detta är från SD:s hemsida under fliken ”familjepolitik”:
”Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön, så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra. Trakasserier och förföljelse av någon människa på basis av dennes sexuella läggning är förkastligt och skall bestraffas hårt.”
Hej, jag sitter på deras hemsida atm och de har uppdaterat den!
”Familjen med sin omhändertagande, kulturförmedlande och fostrande roll är samhällets viktigaste och mest grundläggande gemenskap. Starka och trygga familjer är en nödvändig förutsättning för harmoniska samhällsförhållanden. Politikens uppgift är att stötta familjerna utan att inkräkta på deras handlingsfrihet, men också att skapa starka skyddsnät och rycka ut till barnens stöd i de fall då föräldrarna sviker sitt ansvar eller då familjen av någon orsak faller sönder. Utgångspunkten för Sverigedemokraternas familjepolitik är att barnens bästa skall beaktas i alla situationer inom familjepolitikens område.”
Står absolut 0 om samkönade familjer.
Hej Moa!
Klicka gärna på ”läs mer” när du är inne på Familjepolitik. Sista stycket. Där står det jag tidigare citerade.
https://sd.se/var-politik/jamstalldhetspolitik/
Finns här annars:
”I de fall ett barn har förlorat båda sina biologiska föräldrar bör barnet ha rätt till både en man och en kvinna som en ersättning för den far och den mor man har förlorat. Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper.”
Det är helt riktigt inte Jimmies, utan naturens rätt att bestämma. Och just därför kan du inte bli förälder – förutom då människan bestämmer sig för att leka gud… Lika fel är det oavsett.
Det finns idag flera sätt för samkönade par att bli föräldrar trots att det inte är möjligt genom det traditionella sättet mellan män och kvinnor. Om du tycker att det är att ”människan leker gud”, så antar jag att du isåfall också är tycker att det är fel att barnlösa heterosexuella par väljer alternativa vägar som adoption eller insemination för att bilda familj?
Och glöm sjukhus för den delen med, mediciner och allt vad människan kommit på…ja vem e vi att ”leka gud” – låt folk dö om de blivit sjuka…det är ju trots allt naturens sätt att ”bli av med de svaga”, eller det var inte riktigt det du menade ”SEF”??!!
(Amanda läs med ironi, för jag håller helt och hållet med DIG, inte med Sef!)
Håller fullkomligt med Amanda!
Vem har egentligen en RÄTT att bli förälder??? Ingen, det är ett privilegium… Inget annat.
Alla borde ha rätten att välja. Jag, min sambo, ensamstående framtida mammor och pappor, heterosexuella par som inte kan få barn – vi borde inte förvägras de rättigheter och (som du säger) privilegier som heterosexuella par med möjlighet att få barn har.
Sverige kan skrika sig hest för homosexuellas rätt att adoptera. Det är iaf givarländerna som avgör vilket. Det viktigaste är ändå inte vuxnas rätt att bli förälder utan barnets rätt att få föräldrar o m nya behövs.
Många ggr är adoption en permanent lösning på temporära problem och alla inblandades liv blir förstörda. Tro mig, jag vet och kan berätta.
I en grupp jag är med i gillas detta inl. för fullt, jag blir lika ledsen varje gång jag inser hur egoistiska vuxna är och inte tänker på barnens bästa
:'(
Var barnens bästa det viktigaste, borde man i första hand stötta organisationer som jobbar familjebevarande. Dvs hjälper mödrar/föräldrar att behålla sina barn och inte behöva sälja dem till rikare par i väst. // Adopterad
Hej!
Jag förstår hur du menar, självklart ska barnets/barnens bästa gå före i alla sammanhang. Alltid. Det är dock inget som ger Sverigedemokraterna rätten att driva en politik som tar ifrån vissa grupper i samhället sin (rätt till) valfrihet.
Det du tar upp är självklart problem – men det är problem som ska tillämpas på frågan om adoption som sådan, och inte endast i frågan om homoadoption. Det är ofta argument jag bemöts av när jag pratar om HBTQ-personers rätt att bilda familj, men sällan hör när människor pratar om barnlösa heteropersoners alternativa sätt att bli föräldrar. Detta inlägg tar inte upp den stora, stora problematiken med adoption – utan problematiken att heterosexuella har fler rättigheter och privilegier än homosexuella, bisexuella, transpersoner, queers m.fl i världen idag.
Det är absolut inte meningen att någon ska bli ledsen av mitt inlägg, så om du vill får du gärna förklara varför du blir det så att jag har chans att redigera det, bemöta det eller be om ursäkt.
Jag har också en undran om varför du utgår från att detta inlägg inte skulle vara skrivet ur ett perspektiv som värnar om barnens bästa, när jag explicit skriver. ”Jag är övertygad om att barn mår bäst i en familj som mår bra.”
Om det är viktigt för dig, vill jag gärna poängtera att jag redan stödjer flera barnrättsorganisationer.
Du hade en väldigt trevlig approach nu :). Tack för det.
Många gånger känns det som att vi skulle vara en vara, lätt att köpa.
Många av oss adopterade har redan sådant som tynger oss, i form av separationer, skillnad i utseende osv.
Jag tror inte att alla klarar av ytterligare utanförskap i form av att få en familj som inte ser ut som andras och riskera mobbning för det utöver det andra.
Sedan ä r det inte upp till Sverige att bestämma lagarna i givarländerna, det är få länder som ger medgivande till homo-adoption. Sist jag kollade var det bara något afrikanskt land. Men naturligtvis ska närståendeadoptioner vara möjliga, men glöm aldrig bort hur viktigt det är för barn att få veta vilka de är på riktigt. Biologi är underskattad i Sverige.
Hej igen och tack för din kommentar! Detta handlar inte om att det ska bli enklare att adoptera eller att villkoren ska försämras för den/de föräldrar som av olika skäl behöver ta beslutet att lämna bort sitt barn. Det handlar inte heller om att HBTQ-personer ska få det lättare att adoptera än heterosexuella – utan enbart om att oavsett läggning och relation så borde vi alla ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Självklart är det så, hur ont det än gör att erkänna, att adoptioner i många (kanske i de flesta fall) är långt ifrån oproblematiska, och innebär ofta en historia som är svår för de (oss) som inte är adopterade att relatera till.
Jag ser dock ett stort problem i din kommentar om att ”alla inte klarar av ytterligare utanförskap i form av familj som inte ser ut som andras och riskera mobbning för det utöver det andra”. Detta är det absolut vanligaste argumentet jag möts av hos de som är emot att HBTQ-personer ska få bli föräldrar. Och det är ett orimligt argument då barn inte blir mobbade förrän vuxna lärt dem att det finns orsaker att mobba för. Vi borde – istället för att skylla ifrån oss på detta ”barn blir utsatta”-argument när det gäller denna fråga, istället arbeta för att sådana här skillnader inte ska vara en anledning till att barn (eller vuxna såklart) försätts i utanförskap. Lösningen på att barn inte ska bli mobbade i skolan är inte(!) att förbjuda HBTQ-personer att adoptera/inseminera. Utan lösningen är att varje förälder tar sitt medmänskliga ansvar och uppfostrar sina barn till respektfulla människor som visar hänsyn gentemot sina medmänniskor. Att föräldrar tar sitt ansvar och lär barnen att det kan finnas otaliga familjekonstellationer och otaliga saker som skiljer barn och vuxna åt – men att dessa aldrig, aldrig, aldrig, får bidra till att man behandlar varandra olika eller tror att människor skulle vara olika mycket värda pga detta. Där har vi nyckeln till ett samhälle som motverkar utanförskap. (Det är dock en linje som SD valt att helt bortprioritera då de är experter på att kategorisera människor och dela in oss i grupper som ska ha olika villkor, privilegier, rättigheter och möjligheter).
Jag tänker också som så att bara för att det i dagsläget inte är upp till Sverige att avgöra, så borde vi ändå kunna föregå med ett gott exempel. Vi borde kunna stå upp för att vara ett öppet och inkluderande land som ger alla människor samma förutsättningar oavsett var de kommer ifrån, hur de ser ut, vem de älskar osv. Sådana förändringar ger ringar på vattnet – någonstans behöver förändringar och processer ha sin början. Att säga att ”det spelar ingen roll vad Sverige gör” är inte ett sätt att utvecklas eller på något sätt skapa förbättring. Det är bara ännu ett sätt att skylla ifrån sig och lägga ansvaret att förändra på någon annan. Jag vill också påpeka att adoptioner inom Sverige förekommer och om Sverige då skulle låta SD bestämma så skulle vi som lever i samkönade relationer vägras vår rättighet att välja hur vår framtid ska se ut. Så, det är i många fall upp till Sverige. Både att bestämma villkoren för adoption inom landet, men också att vara ett föredöme för de länder som inte kommit lika långt i jämlikhetsarbetet som vi.
Att HBTQ-par/personer adopterar är inte heller någonting som motsäger sig att barn, som du uttrycker det, ”får veta vilka de är på riktigt”. Även detta är ett argument som jag aldrig möter när det handlar om heteroadoptioner, utan bara när människor vill förminska samkönade eller ensamståendes möjlighet att bli föräldrar. Självklart ska barnets bästa alltid gå före varje vuxen persons behov och vilja – och att barnet ska känna att man ej fråntagit hen sin identitet eller tillhörighet vid en adoption är såklart varje förälders (så himla viktiga) ansvar. Detta ansvar är helt oberoende av vilket kön, sexualitet, könsidentitet och relation denna/dessa föräldrar har.
Här finns även en lista över i vilka länder samkönad adoption är tillåten idag:
Andorra (2005)
Argentina (2010)
Belgien (2006)
Brasilien (2010)
Colombia (2015)
Danmark (2010)
Guam
Island (2006)
Luxemburg [2] (2015)
Nederländerna (2001)
Norge (2009)
Malta [3](2014)
Spanien (2005)
Storbritannien (2005-2009)
Sverige (2002)
Sydafrika (2002)
Uruguay (2009)
Österrike [4] (2016)
vissa delar av:
Australien
Kanada
Mexico
USA
Tack igen för din kommentar!
Hej Amanda!
Vill bara säga (som mamma till fyra barn – med mig som mamma och två fäder- att ett barn blir inte per automatik lyckligt bara för att föräldrarna är hetero….
Jag har skaffat 4 barn till världen med fäder som bara bryr sig om sina barn när det passar dom själva eller deras nya förhållanden! Det har absolut ingenting med sexuell läggning att göra!
Vissa människor ska inte vara föräldrar, medans andra absolut bör vara det. Det har – åter igen – ingenting att göra med vilket kön man föredrar!
Jag bestrider SD:s politik å det djupaste för det finns ingen som helst medmänsklighet i deras politik!
”Det finns inte VI och DOM, det finns bara VI” /Olof Palme
Lycka till med allt. Kram från Malin <3