Tack för allt, Leksand

Fredag. Igen.

Nu har det gått en vecka sen vi (återigen) fick vara med om det där oförglömliga. Det är en vecka sen Leksand satte det där sista målet som tog oss hela vägen tillbaka till SHL. Det är en vecka sedan det som egentligen skulle vara omöjligt, plötsligt blev fullt möjligt.

Jag skulle vilja beskriva känslan för er. Hur det känns när det man inte ens vågat hoppas på blir verkligt, när det man som största supporter inte ens vågat tro – blir sant.

Jag vet att vi skrek. Hoppade upp från våra stolar och bara skrek.

”VAD ÄR DET SOM HÄNDER? VAD ÄR DET SOM HÄNDER???!! JAAAAA!”

Händerna upp i luften. Öronbedövande jubel. Så mycket glädje. Och kärlek.

Det som ingen trodde skulle kunna hända hände. Drömmen som ingen trodde kunde slå in, blev sann. Jag vet fortfarande inte vad som hände med Leksand de där sista avgörande minuterna i fredags, eller hela säsongen för den delen – men jag vet att det laget borde vara en inspiration för oss alla.

Vi borde alla, precis som Leksand, gång på gång orka resa oss och slå tillbaka, även i stunder då det ser som allra mörkast ut. Vi borde alla anamma denna underbara (eller urdumma) vägran att inse när det är över. För det är ALDRIG över. Är det något vi kan ta med oss av detta är att så länge vi tror på något riktigt hårt och så länge vi vill något riktigt innerligt så finns det tamigfan inget som kan stoppa oss. Vi kan alltid göra en förändring.

Det Leksand gjorde borde vi alla göra. Varje dag. Vägra ge upp. Våga. Vilja. Förverkliga. Stå upp och ställa upp för varandra.

Precis som den här lille spelaren:

https://www.facebook.com/sportlajkat/videos/503243586532761/?fref=nf

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *