Eftersom E är på andra sidan Atlanten och katten bara vill busa när jag vill mysa så har jag redan satt mig i sängen och tänker sova så fort jag slår igen laptoplocket efter detta inlägg.
Imorgon styr jag kosan mot Dalarna, mot syrran och en riktig Eurovisionfest. Vi ska dricka rosé och skratta och sjunga, rösta, heja och göra allt i vår makt för att Conchita Wurst ska vinna. Hon är det bästa som hänt Eurovision och hon har det viktigaste och vackraste budskapet, den finaste läxan som alla borde lära: Alla människor får vara precis som de vill och bli accepterade för dem de är.
Jag hoppas att Ryssland tar sina protestlistor om att stoppa bidraget och stoppar upp det någonstans i bakregionen av sitt stora feta fientliga ego. Här har vi en stjärna som har kommit för att vinna! Inte bara tävlingen, utan hela Europas kärlek och respekt. Heja!
