queer

Det är sommar, sol, semester, jag gör om bloggens design och det blir en hel del oreda och trivialiteter här. Väldigt lite substans. Jag ber om ursäkt för det.

Men nu är det snart augusti och det betyder att Stockholm Pride äntligen har dragit igång. Denna underbara vecka där hela Sverige samlas för varje människas rätt att älska. Och man kunde ju önska att det fick vara just så vackert, men icke. Varenda år Pride kör igång så viskas det i gathörnen, det pratas skit, folk rasar och brinner av och kan inte förstå varför dom där ska få en helt EGEN vecka, varför dom måste trycka upp sin läggning i ansiktet på folk.

När Pride arrangeras i huvudstaden går det inte att blunda längre. Priviligierade samhällsgrupper tvingas ge plats åt de förtryckta, röster som aldrig annars lyssnas till kräver att bli hörda, normen kommenderas åt sidan och fram släpps alla de människor som varje dag ifrågasätts på grund av deras kärlek eller könstillhörighet. Och ingen straight- eller cisperson har någon som helst rätt att säga ifrån.

Men, säger folk fortfarande, måste man verkligen hävda att man är lesbisk? Måste man skylta med att man är bög?

Ja. Säger jag. Självklart måste man det. Självklart måste man stå upp för sin sexualitet när ingen annan gör det. När ingen fattar att det är vi HBTQ-personer som den resterande tiden av året tvingas bort till förmån för heteronormen. När de resterande 51 veckorna så ofta består av att förklara sin sexualitet eller gömma den för att inte göra någon obekväm eller få ta emot hot och hat av människor som inte känner en.

Pride behövs inte bara för att HBTQ-personer ska få EN fest om året där ingen ifrågasätter ens sexualitet (vilket folk envisas med att göra ändå). Pride behövs för att medan människor upprörs över ”män i klänning” eller att en tjej valt att inte raka sig under armarna så förföjls, hotas, våldtas och mördas HBTQ-personer världen över och myndigheterna tittar på. Pride behövs för att vissa fortfarande anser att homosexualitet är en sjukdom. För att bög och flata används som skällsord och för att folk fortfarande skamset tvingas ut ur en garderob och genast måste försvara sin rätt att älska. För att så många fortfarande vägras rätten till både giftermål och familj för att samkönad kärlek inte anses vara lika sann som tvåkönad.

Pride behövs för att synliggöra alla oss som annars får tänja på våra gränser, stå tillbaka för våra behov, gömma våra identiteter och kompromissa med vår person till förmån för er som gnäller.

Och jag antar att det är där skon klämmer. Att det blir outhärdligt när minoriteterna för en kort sekund ser ut att utgöra majoritet. För att maktstrukturerna i samhället för ett ögonblick kastas om, färgas och berikas. För att normen för en liten, ynka, stund avlägsnas och utplånas. För att vem som helst plötsligt får rätten att vara vem de vill. Definiera sig som hen vill. Och älska precis som vi vill.

Såhär ser min kärlek ut. Vilken är din?