”Diversity is now our biggest fear”
Precis hemkommen från ett härligt möte som innebar ny anställning. Så roligt! Känns så bra med lite ljus i allt det som ibland känns så mörkt.
Insikten att fler människor upprörs över en jävla godis i en chokladask och en omklippt barnfilm från 1969 än att rasister, nazister och homofober har makten att bestämma över våra liv är så sorglig. Jag tappar så mycket hopp under sådana här stormar – vill bara skrika åt er alla att hålla käften och skaffa lite perspektiv, men jag vet att det inte hjälper. Jag vet att ni bara kommer skrika ”håll käften själv” tillbaka och sen kommer det samtalet vara slut. Jag hoppas att ni får chansen att komma på det själva. Att ni får upptäcka att det enda hotet mot dig, mig, Sverige, kulturen och människorna som lever här är hatet vi varje dag utövar mot varandra. Intoleransen och bristen på kärlek och respekt som genomsyrar vårt gemensamma land.
Jag hoppas att ni också en dag vill lära er. Förstå att bara för att ni inte reagerar eller inte tycker något är kränkande så betyder det inte att det inte är det. Det betyder bara att ni inte är utsatta för det. Och jag hoppas så innerligt att ni aldrig behöver uppleva det. Att ni aldrig behöver vara en del av en utsatt samhällsgrupp för att förstå varför vi kommer så mycket längre med vänskap än fientlighet.
På vägen tänker jag dela med mig av ännu några kloka ord från Astrid Lindgren herself:
Kram på er!